Hon kan magasin 715

Veronica är magasinföreståndare på Skåneterminalen sedan snart två år tillbaka. Innan dess har hon hunnit med lite olika positioner i hamnen som idag bidrar till den helhetssyn som är så värdefull när detaljerna ska vara på plats. Allt från stålrullar till pennor ligger i ordning och hon drar sig inte för att ryta ifrån om det skulle behövas. Möt föreståndarinnan för magasin 715.

Första gången hon kom till hamnen var för nästan tio år sedan. Då som praktikant från KY-utbildningen ”Internationell Transport och Logistik”. Intresset för logistik smög sig på när en nära vän drev ett lastbilsföretag.

– Där och då väcktes intresset för att planera rutter och laster för att optimera både konstadsmässigt och hållbarhetseffektivt. Jag har väl aldrig haft något direkt kall från början och tankar om vad jag ”ska bli”, men jag minns tydligt när intresset för logistik vaknade, säger Veronica.

Efter grundskolan infann sig en skoltrötthet och att det blev Hotell och Restaurang var mer en slump än noga valt ämne. Efter att varit i branschen ett tag med mycket kvällar och helger både inom och utanför Sveriges gränser var det dags för något annat och logistiken kom in i bilden. Ska man säga något som förenar de båda utbildningarna så är det vikten av service.

– Att serva chaufförer eller matgäster spelar egentligen ingen större roll. I grunden är det fortfarande samma värden och egenskaper som kommer göra det till en angenäm upplevelse för den som blir servad. Och jag har alltid gillat service och har ett brinnande intresse för det jag gör idag.

Från extring till magasinföreståndare
Efter logistikutbildningen och praktikperioden i hamnen blev hon uppringd av SCT som frågade om hon ville blir transportledare hos dem. Egentligen precis exakt en sådan typ av tjänst som var målet efter utbildningen. Tre år hann det bli på SCT innan lågkonjunkturen slog till, verksamheten i Helsingborg lades ner och huvudkontoret flyttades till Göteborg.

– Det är klart att det kändes lite surt men det finns alltid en mening med det som sker. Jag sökte jobb som extring i hamnen och halkade tillbaka in på för mig gammal beprövad mark. Och ganska snart öppnade det sig en möjlighet till en fast anställning och kort därefter utannonserades en tjänst som magasinföreståndare. Jag sökte och fick den.

Kallt huvud
Att ansvara för ett lager kräver service ut i fingerspetsarna för att hålla allting rullande. Inlastning och utlastning sker dagarna i ända samtidigt som det gäller att ha stenkoll på vad som lämnar och kommer in. Artikelnummer ska läsas av och etiketter ska klistras på rätt stålrullar. Och så en massa pappersarbete förstås. Någon gång blir det fel men ändå förhållandevis sällan med den aktivitet som råder under taket på magasin 715. Det gäller att vara stresstålig och hålla huvudet kallt.

Förutom att hantera det som ska in och ut handlar arbetet som magasinföreståndare att instruera och se till att alla de förutsättningar som krävs för att hantera godset rent praktiskt finns på plats. Det är flera arbetslag som måste kunna plocka upp precis där de andra slutade utan att någon viktig information går förlorad på vägen.

– En av mina bästa egenskaper är nog min stresstålighet. Men det kan också vara en svaghet när jag går helt upp i något när det är mycket på en gång. En del säger att jag har förändrats mycket sen jag blev mamma. Och det kan nog stämma. Även om jag inte exakt kan sätta fingret på vad som blivit annorlunda. Men på det stora hela är jag nog både lugnare och lyssnar bättre idag än för 10 år sedan.

Mycket har hänt i magasin 715 på det två år som Veronica varit där men självklart finns det alltid utrymme för förbättringar och nya idéer. Att lära sig ett magasin är inget som låter sig göras på en vecka och det måste få ta tid att nöta detaljerna. Det gäller att lyssna in varandra och ha roligt. Det gör arbetet så mycket lättare och lagandan i magasinen är påtaglig.

Familj och Gubbio i hjärtat
Efter en arbetsdag och på fritiden är det familjen som gäller. En sambo, en tolvåring och en energisk femåring som både ger och tar energi. Fotboll och att skruva lite på en bil är saker som gärna får ta tid när tillfälle ges. Men allra helst, och om Veronica får välja, så är det Italien som gäller.

– Drömmen är att kunna köpa en liten lägenhet eller hus i Gubbio, mitt i Italien. Där sitter jag gärna med ett glas vin i handen, med mina närmsta och pratar om det som är viktigt i livet.