Hur ska framtidens sjöfart i sydvästra Sverige se ut?

Så löd rubriken för ett seminarium nyligen arrangerat av Sydsvenska Handelskammaren. Bland annat behandlades frågor som: Hur har covid-19 påverkat sjöfarten och näringslivet? Vad finns det för framtidsutsikter för sjöfarten? Hur kan näringslivet använda sjöfarten på ett bättre sätt?

Medverkade i seminarium och penaldebatt gjorde Per Trydning för Sydsvenska Handelskammaren, Katarina Norén generaldirektör för Sjöfartsverket, Bart Steijaert, vd Helsingborgs Hamn, Barbara Scheel Agenap CEO Copenhagen Malmö Port och Jörgen Nilsson, vd för Trelleborgs hamn.

Katarina Norén inledde med att prata generellt om läget inom sjöfarten. Det är tydligt att godssidan har klarat sig relativt bra under pandemin men givetvis finns det många faktorer som påverkat flödet, däribland olika restriktioner i olika länder samt karantänstider för besättningar som snabbt fått stora konsekvenser.

Kryssningsindustrin är kanske det segment som drabbats hårdast och har under året gått ner med 90 %. Det ser fortfarande tufft ut och högsäsongen som är så viktig för många aktörer råder fortfarande stor osäkerhet kring. Osäkerheten är stor för hela sjöfartsbranschen och det ser ut som vi kommer att få leva med den ett tag framöver.

Mycket från Sjöfartsverkets sida handlar just nu om att förenkla för och effektivisera sjöfarten. Efficient Flow är ett EU-finansierat projekt som syftar till att effektivisera anlöpsprocessen och därigenom öka sjöfartens konkurrenskraft som pågår i Gävle hamn. Ett resultat av detta projekt är en app vilken gör det möjligt att följa anlöp i realtid. Kreativiteten ökar i orostider vilket är positivt.

Överflyttning av gods till sjö ger fina effekter men idag saknas incitament som gör det billigare och enklare än att använda lastbil. Det finns fortfarande ett kunskapsglapp kring hur pass effektiv sjöfarten är i förhållande till lastbilstrafik och totalt sett måste alla bli bättre på att tänka flöde och helhet kring transporter.

Per Tryding, från Sydsvenska Handelskammaren tog vid och pratade om näringslivet i regionen där BNP är ett vanligt mått på att mäta tillväxt. Samtidigt kan det måttet vara lite problematiskt då BNP inte säger mycket om detaljer. Tillväxten är olika från region till region och två andra viktiga grundparametrar att titta på är produktivitet och sysselsättning vilka båda ger tillväxt. Det som driver mest tillväxt är produktivitet och här finns det givetvis andra faktorer som i sin tur påverkar denna, däribland tillgång till moderna verktyg och hur innovationskraftiga vi är. Olika regioner drivs i olika utsträckning av dessa samlade faktorer, vilket blir tydligt i pandemin då den geografiskt drabbar väldigt olika, precis som finanskrisen gjorde när den var aktuell. Olika branscher har även olika lätt för återhämning där en av de branscher som drabbats hårdast (restaurangbranschen) har förhållandevis lätt för återhämtning jämförelsevis med exempelvis stora industritapp där det kanske aldrig går att komma igen.

Så till hamnarna då. I Skåne finns flera hamnverksamheter fördelat på olika orter. Under 2021 ser det ut som att mycket kommer att handla om infrastruktur i hamnarna.

Trelleborgs hamn är Skandinaviens största RoRo hamn, men har också en del hantering av intermodal trafik. Utvecklingen under 2020 har varit fin i Trelleborg och från midsommar har de haft en ökning på i snitt 11 %.  

Copenhagen Malmö Port (CMP) hade inte ett lika ljust perspektiv ett bidra med eftersom Corona har drabbat hårt. Kryssningstrafiken är ett stort segment vilket varit obefintligt under 2020. Bilar är ett vanligt förkommande godsslag över CMP vilket också stått mer eller mindre stilla samtidigt som fabrikerna varit stängda. Olja för flygplansindustrin är ytterligare ett godsslag som i princip stått stilla under 2020. Totalt har 2020 varit lite av en berg- och dalbana för CMP och flera medarbetare har också fått lämna sina tjänster under året.

I Helsingborg Hamn finns två huvudsakliga ben för affären: färjor och containrar, där färjorna tappat mer än hälften under 2020 medan godsflödet varit förhållandevis oberört, dock med ett litet tapp på 4-5 %. Generellt så har flödena visat sig mer ostabila där det gått ner en månad för att sedan öka kraftigt i nästa vilket är ovanligt. Övergripande är Helsingborg ändå mycket positiva inför framtiden och ser historiskt hur hamnen stabilt har ökat volymerna varje år de senaste 14 åren. Investeringen av en ny containerterminal har fått klartecken för att utredas vidare från kommunen och nu planeras det för fullt.

I paneldebatten diskuterades sedan kring fyra huvudsakliga spår: pandemin, närsjöfart, kusttrafiken och tankar kring omprövning av det globala godsflödet. Svaren nedan är blandade från de olika medverkarna:   

Hur kan vi tillsammans förbättra sjöfarten idag? Vi måste bli bättre på att jobba tillsammans och låta innovationer rullas ut så att det kan bli billigare och enklare att anlöpa hamnarna. Sjöfarten ligger efter på vissa bitar där digitalisering kanske är mest påtagligt.  

Det gäller att ta tillvara tiden under pandemin för att strukturera och upptäcka när nya möjligheter ges. Ett fint exempel är andelen av föraviserat gods i Helsingborgs Hamn som under pandemin gått från 50 % till hela 98 % vilket har effektiviserat hela flödet och givit en bättre turn-around-tid.

Användandet av järnväg ökar, hur ser ni på det? Järnvägens största utmaningar handlar om dess kapacitetsproblem samt att det kostar mycket att bygga. Vad som krävs är neutrala konkurrensförutsättningar för alla transportsätt.

Ang. kusttrafiken. Region Skåne har tagit fram en rapport (2019) som visar att det finns stor potential och frågan är mer ”varför det inte redan transporteras mer gods via sjön”. Mycket handlar om en snöbollseffekt där trafiken måste öka för att det ska bli billigare, vilket i sin tur ger ökad trafik. Idag är lastbilarna fortfarande för billiga.

Det var en enig panel som ansåg att sjöfarten behöver subventioneras för att godset ska låta flytta på sig. Hamnarna får dras med stora kostnader och behöver en hjälpande hand om det ska kunna ske en större förflyttning.

Dessutom krävs stor pappersexercis för att transportera något via sjö som inte ens går att jämföra med landvägen. Det administrativa arbetet är för tungrott och här krävs det att myndigheterna går in och reglerar.  

Lastbilstrafiken har en stor fördel jämfört med att det är kostnadstungt och tar tid att investera i både järnväg och hamnverksamhet. Lastbilarna blir bättre för varje dag som går och godset kan levereras mer precist och anpassat då volymerna som transporteras är små. Konkurrensen kommer bara att bli större eftersom logistikens logik oftast fungerar som vatten: Flödet tar vägen där motståndet är minst. På det stora hela ska vi inte ställa olika godsslag mot varandra utan bli bättre på att arbeta intermodalt för att skapa hållbarhet i flödena.

Hur tror ni att resourcing, kommer att påverka det globala godsflödet? Specialisering i världen kommer att finnas även fortsättningsvis. Exempelvis producerar vi många lastbilar i Sverige för att vi är duktiga på det. Löneskillnader kommer alltid finnas och driva gods och produktion till olika delar av världen. Visst gör automatisering att en del jobb flyttar men volymerna växer fortfarande och kommer fortsätta växa.

Så vad behöver vi sammanfattningsvis göra för att använda sjön mer? Vi måste bli bättre på att arbeta tillsammans med fokus på: Hållbarhet, kostnadsreducering och enkelhet.